Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Thomas Nilsson

FD i klinisk psykologi

Universitetslektor i psykologisk bedömning i rättspsykiatri vid Avdelningen för Rättspsykiatri, Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi, Göteborgs universitet och legitimerad psykolog knuten till Rättspsykiatriska kliniken.

Min profil 

Mitt intresse för rättspsykiatrisk forskning tog ett rejält steg framåt när jag 2004 gick med i ”Forskargruppen i Rättspsykiatri” som leddes av professor Henrik Anckarsäter. Detta steg in i forskningen hade föregåtts av åtskilliga år av kliniskt arbete inom den utredande rättspsykiatrin vid den Rättspsykiatriska avdelningen i Göteborg, Rättsmedicinalverket (RMV). RMV är en rättsvårdande statlig myndighet som servar domstolar med analyser och bedömningar inom det medicinska fältet, dvs. med expertkunskap för att ge domstolar, åklagare och poliser sakkunniga och kvalitetssäkrade analyser och bedömningar för att förstå olika medicinskt relaterade omständigheter i det enskilda rättsfallet. För min egen del innebar det att jag arbetade med av domstolen begärda rättspsykiatriska undersökningar (RPU) avseende förövares psykiska hälsa respektive riskbedömningar av livstidsdömda som begärt tidsbestämning av sitt fängelsestraff. Det var efter år av klinisk verksamhet stimulerande att få möjlighet att fördjupa dialogen mellan den kliniska erfarenheten och det vetenskapliga tänkandet, där min kliniska erfarenhet utmanades av spännande frågor och omvälvande perspektiv. Efter mitt inträde i forskargruppen har mitt arbetsfokus alltmer förändrats från att primärt ha varit inriktat mot klinisk verksamhet till att numera huvudsakligen handla om forskningsrelaterad verksamhet, med enbart en fot kvar i den kliniska verksamheten. Jag anslöt mig till CELAM redan vid dess bildande 2012, då när forskargruppen i Rättspsykiatri ombildades till ett tvärvetenskapligt centrum med fokus på frågor kring utvecklingen av aggressivt antisocialt beteende och hur samhället på lämpligt sätt skall hantera denna problematik, liksom vilken roll rättspsykiatrin kan och bör inta i det sammanhanget. Det mesta av min tid fördelas numera mellan att bedriva och initiera forskning respektive att handleda studenter och doktorander, medan jag i betydligt mindre utsträckning arbetar kliniskt. I likhet med verksamheten vid CELAM har jag ett brett intresse som täcker många aspekter av den verklighet som ryms inom det rättspsykiatriska området, allt från det som handlar om faktorer bakom utvecklingen av aggressiva antisociala beteenden till begreppet tillräknelighet, från prediktorer relaterade till återfall i kriminalitet till den vetenskapliga statusen hos psykiatriska klassifikationssystem. Min egen forskning har dock huvudsakligen handlat om det longitudinella utfallet hos olika kliniska grupper såsom ungdomsbrottslingar, psykiskt störda förövare och rättspsykiatriska patienter med avseende på psykisk hälsa, missbruk och återfall i kriminalitet.
 

Mina huvudsakliga forskningsområden 

  1. En stor del av mitt forskningsintresse har handlat om uppföljningsstudier av olika kliniskt välbeskrivna grupper av rättspsykiatriskt undersökta individer, förövare dömda för vålds- och sexbrott samt institutionsplacerade ungdomar, i syfte att beskriva utvecklingen och omfattningen av aggressiva antisociala beteenden och eventuell mental ohälsa under tidsperioder från 3-5 år upp till 10-15 år och i vissa fall ända upp emot 20 år. Under de närmast kommande åren avser vi att fördjupa undersökningen av risk- och skyddsfaktorer hos olika grupper av förövare, i synnerhet med avseende på personer som begått våld i nära relationer respektive sexbrott mot vuxna, liksom hur dessa faktorer är relaterade till det långsiktiga utfallet. Ett annat fokus kommer att ligga på offerpreferenser hos förövare av sexbrott mot barn och huruvida de är stabila med avseende på typ av brott, offer-förövar relation, offrets kön samt dess ålder. Vi planerar slutligen att bredda denna forskning, vilken hitintills huvudsakligen har fokuserat på individuella aspekter relaterade till förekomstena av aggressiva antisociala beteenden, med aspekter som fokuserar på situationella faktorer som interagerar med förövarkaraktäristika och bidrar till det förlopp som leder till aggressiva antisociala handlingar.
     
  2. Övervakning är en av de mest använda kriminalvårdspåföljderna men effekterna av denna ofta ganska ostrukturerade intervention är relativt outforskade. Denna verksamhet har nästan inte alls varit föremål för några systematiska utvärderingar och själva utförandet av denna intervention har uteslutande vilat på den enskilde kriminalvårdaren utan tillgång till några systematiska instrument som kunnat ge vägledning till hur uppdraget kan utföras. Hur som helst, ser man till de senaste forskningsrönen inom detta område så finns det skäl att tro att icke-institutionella åtgärder är effektivare än institutionella (såsom fängelse) vad gäller att motverka återfall i kriminalitet och bidra till ett fungerande återinträde i samhället. Mot denna bakgrund har de Kanadensiska forskarna Donald Andrews och James Bonta utvecklat ett program med fokus på övervakning, baserat på principerna om ”Risk”, ”Behov” och ”Responsivitet”, som syftar till att systematisera och effektivisera denna form av intervention. Programmet kallas för ”Strategic Training Initiative in Community Supervision” (STICS) och ger den enskilde övervakaren både en vägledning om vad övervakningen skall fokusera på och instrument att använda i mötet med den övervakade. Detta program har implementerats och utvärderats i Kanada med lovande resultat så här långt, varför det nu håller på att överföras till våra svenska förhållanden för att testas i en randomiserad klinisk prövning. Syftet med denna studie är att utvärdera effekterna av detta program med avseende på utfallet i termer av prosocialt återinträde i samhället och förekomsten av återfall i kriminalitet.
     
  3. Behandlingsstudier är ett område av stort intresse som vi har till ambition att utveckla, både med avseende på psykologiska och medicinska interventioner. För närvarande är jag engagerad i en randomiserad kontrollerad pilot studie som undersöker huruvida den farmakologiska substansen OSU6162 har någon positiv effekt på nivån av aggressivt beteende. Den här pilotstudien genomförs på en anstalt där interner som uppvisat persistens med avseende på våldskriminalitet (tre eller fler domar för våldsbrott) ges möjlighet att medverka i en dubbelblind fyra plus en plus fyra veckors cross-over behandlingsperiod. Det primära utfallsmåttet är förekomst av aggressiva antisociala beteenden registrerade enligt skattningsinstrument för aggressiva reaktioner. Om resultatet av denna pilotstudie blir positivt planerar vi att gå vidare med en större RCT-studie vid endera en rättspsykiatrisk klinik eller vid en högsäkerhetsklassad anstalt.

 

Publikationer

2019

2018

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2005

Thomas Nilsson

Kontaktinformation

Centrum för etik, juridik och mental hälsa; Thomas Nilsson

Rågården, Hus 1, SU-Östra sjukhuset, 416 85 Göteborg

Besöksadress:
SU Rättspsykiatri, Rågårdsvägen 5, Enhet CELAM, Hus 1, Gunnilse

Telefon:
46 (0)31 343 87 30

Sidansvarig: Stefan Axelsson|Sidan uppdaterades: 2014-09-23
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?